Läste aftonbladet förut om 1-åringen som bara hade 2 år kvar att leva p.g.a en obotlig hjärnsjukdom. Va jobbigt att vara förälder till en sån liten unge coh få veta att den bara lever 2 år till.
Kanske är lättare att säga men jag skulle nog hellre vilja att ungen hade dött direkt vid födseln då, en att man har 3 år på sig att leva med den och att verkligen lära känna den & lära den massa saker.
Det måste ju egentligen vara lite bättre, tror jag.

Men jag har aldrig vart i den situationen och hoppas att det aldrig kommer hända mej heller, så jag ska kanske inte säga så mycket om den saken.

Men man kan ju alltid hoppas på att ungen blir frisk, för det kan ju hända!