Satt och läste på en annan blogg och såg att hon skrev om en väldigt intressant grej
 - relationen till sitt ex! -

Man brukar ju säga att man kan älska någon man hatat, men man ska aldrig hata någon man har älskat. Det är en ganska smart mening tydker jag. För even fast man hatar människan så försvinner ju inte minnena och dom känslorna man har för den. Det blir ju egentligen värre, för då tar man ut allting på sig själv istället.

Jag har aldrig sagt att jag hatar nåt av mina ex, för det har jag aldrig gjort. Visst när man var tillsamans med nån kille när man var 14-15 år var det vel inte samma sak som nu. Men man tyckte ju endå om dom!

Men jag tycker att man ska en bra relation till nån man har tyckt om som mer en vän. Men det kan vara väldigt svårt om man inte var vänner innan man blev tillsamans. Men var man vänner innan och sen blev tillsamans, då tycker jag att det ska vara självklart att man är vänner efter att man gjort slut ochså.
Man behöver ju inte umgås direkt efter att det har tagit slut, men man ska ju fortfarande prata med varandra tycker jag. För jag menar, varför skulle man inte göra det?

Jag och mitt förra ex har en väldigt bra relation nu, och det har vi haft sen vi gjorde slut. Even fast det var väldigt knasigt i slutet på vårat förhållande. Och det var vel jobbigt att se han med nån annan tjej i början, even fast jag träffade andra killar. men nu tycker jag bara att det är roligt att han har ny flickvän. Och jag tycker att han förtjänar nån som gör honom glad och lycklig. För jag vill vara glad för hans skull, för det vet jag att han är för min skull nu när jag har en ny pojkvän som jag mår bra med.
För jag & P var ju endå tillsamans i 2 år och har många minnen tillsamans (både bra och dåliga, men mest bra), och vi var vänner innan vi blev tillsamans, så varför förstöra en bra vänskap bara för att man inte är tillsamans?